Shopping, sjukdomar och choklad

Egentligen skulle jag just nu har suttit i goda vänners lag på en AW och skålat i mousserande vitt vin. Tyvärr fick jag dock ändra planerna och styra kosan hemåt mycket tidigare än önskat - jag har en sjukdom som för det mesta låter mig leva ganska som vanligt, men ibland ryter den till och vill vara med och styra. Även om jag brukar ignorera den så mycket jag förmår, så får jag ge mig ibland - och idag var en sån dag.

Eftersom människan är till naturen nyfiken så vet jag att ni nu undrar VADDÅ för sjukdom, så jag drar en snabbversion så ni känner er informerade. Sen lämnar vi den, för jag hör till dem som tror att ju mer fokus du har på något i ditt liv desto mer utav det får du. Därför försöker jag alltid välja att styra min uppmärksamhet och mina tankar till sånt jag tycker om - ända sedan jag var barn har mitt motto varit att alltid försöka se det positiva i allt som sker. 

I vissa situationer är det mycket svårare att göra än i andra, men det är också dom gångerna som det är desto viktigare att försöka. Jag tror att det är en del av vår livsuppgift; att försöka finna acceptans för dom prövningar vi utsätts för och hitta sätt att hantera dom utan att det sker på bekostnad av våra inre värderingar - utmaningen när man går igenom svåra perioder och mår dåligt är ju att att ändå orka ställa sig frågan: Vilken sorts människa vill jag vara? Och sen sträva efter att uppnå det, no matter what. Att alltid behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Men men, nu ska jag sluta vara Dalai Lama för resten av kvällen, jag lovar... ;) Innan jag kommer in på andra världsligheter så kommer här då en liten resumé av min hälsostatus! Jag har en komplicerad version av en genetiskt betingad ögonsjukdom som heter Salzmann´s Nodular Corneal Degeneration (kort och smiddigt namn va?!). Kortfattat så innebär det självuppstående förändringar på hornhinnan som ser ut som små suddiga moln om man tittar nära.

I dess ursprungliga form så ska inte sjukdomen orsaka så mycket smärta men jag har en avvikande variant som inte följer några regler tycks det som. Alltid när jag är på sjukhuset så ropas alla läkarpraktikanter in för att titta på mig och så får jag sitta där och känna mig som ett freak ett tag, men jag tänker att dom lär sig mer om ögonsjukdomar och jag lär mig mer om ödmjukhet så jag härdar ut.

När jag var på Ögonkliniken för två veckor sedan hade jag en manlig sköterska som berättade att han jobbat på avdelningen i 28 år men aldrig träffat en patient med detta syndrom, han hade bara läst om det. Han blev så fascinerad att han blev alldeles fipplig med mikroskopet, vilket medförde att undersökningen tog dubbelt så lång tid som den brukar...

Nu kompliceras detta dessutom av att jag även haft en annan ögonsjukdom som jag har opererats för tre gånger (sk Pterygium) och att jag av dom operationerna har fått sk keloidärr i ena ögat. Eftersom jag misstänker att jag har tappat alla vid det här laget utom möjligen mina medicinskt skolade läsare, så ska vi lämna detta ämne nu. Men det som händer när jag får så där djävulskt ont som idag och måste gå hem från jobbet, är att hornhinnan spricker och små, små sår uppstår. DET. ÄR . INTE. SKÖNT. 

Så nu har jag legat med en ispåse på ansiktet några timmar, och känner mig i alla fall liiite bättre. Och tur är väl det, för ikväll får jag finbesök av syrran som stannar över helgen! Kulkul.

Väskan och dom snygga pjucksen ni ser på bilden köpte jag igår, riktiga fynd! Jag brukar inte handla varken skor och särskilt inte väskor på HM, då jag oftast tycker att dom känns lite plastiga och taffliga i kvaliteten. Men just den här väskan såg jag redan i höstas men då i en mörkgrön färg, och egentligen borde jag alltid lita på min välutvecklade shoppinginstinkt men just då gjorde jag inte det så jag köpte den inte. 

Detta har jag självfallet grämt mig över ända sen dess varje gång jag har sett den där snygga väskan i något sammanhang. Men nu stod den alltså där på HM i två fräscha vårkulörter och ropade på mig, så nu slog jag till direkt! Den fanns även i svart, men den var inte intressant för mig, trots att den också är fin. Däremot tvekade jag lite mellan en ljust babyblå och denna puderrosabeiga variant, ni ser ju vilken det blev och jag känner mig mycket nöjd med den.

Övriga bilder visar lite smått och gott av livsnödvändiga ting som fick följa med hem igår - Loréals läppstift i färgen 257 som jag bara måste ha tillgängligt jämt annars får jag abstinens, det röda nagellacket (också Loréal) valde jag eftersom jag är sugen på en djupröd, lite mer "mogen" nyans. "Jäkligt övermogen" var min väninnas kommentar, hon är betydligt rockigare i stilen än jag och ansåg att detta var ett nagellack för mormor.

Bomullsrondellerna med inbyggd peelingeffekt har jag inte testat tidigare, men tycker att det låter som en lysande idé om dom funkar! Jag återkommer med en recension. 

Slutligen det bästa vårdande läppbalsamet på marknaden, Niveas Pearly Shine. Det använder jag nattetid för extra kyssvänliga läppar. ;)

Nej, hörrni, nu ska jag ta mig ner till köket och leta upp dom här som jag gömt i ett skåp (är man sjuk så är man...):

Ha en härlig fredagskväll, vi ses snart igen!

Konvertering pågår!

 

Idag ringde min kille mig och frågade i lite missnöjd ton: "varför har du inte postat nåt inlägg på bloggen??". "Eeh, jag har inte hunnit", svarar jag förvånat, "jag har ju jobbat hela dan och sen har jag varit på manikyr och liten shoppingrunda med en väninna..." "Humhum", blir det korta svaret. Fortfarande lite missnöjt. 

Min sambo är min kompletterande hälft här i livet, men detta innebär då också att vi är just kompletterande i väldigt mycket - med andra ord olika. Medan jag generellt sett är ganska ohämmad, luststyrd, oblyg och pratglad så är han karaktärsfast, strukturerad och framför allt diskret. Han är en sån där person som inte har någon wall på facebook och ungefär ETT profilfoto i albumet, gärna en anonym bild med solglasögon. Han klär sig helst i Hugo Boss, Prada och Ralph Lauren, men bannlyser alla plagg med för stora loggor - kvalitet ska kännas men inte synas för mycket. Som sagt mina vänner - höjden av diskretion.

Och så startar jag en BLOGG. Ja ni fattar ju. Men underbar som han ju är så säger han med kärlek i rösten att om jag tycker det är roligt så är det klart att jag ska ha en blogg. Att han tycker att bloggar är fånigt och höjden av illa dolt bekräftelsebehov ska jag inte bry mig om. Det gör jag såklart inte heller, utan startar min blogg men lovar honom dyrt och heligt att han aldrig ska behöva synas i den. Och säger även att jag inte räknar med att han ska läsa den heller.

Men ganska snart kommer indikationer på att han faktiskt gör det, läser den alltså. Så småningom kommer även små meddelanden till min mobil när jag har postat ett inlägg, där han skriver att han tyckte texten var fyndig eller fotona fina. Jag anar att en konvertering är på gång...

Härom dagen ringde min sambos mobiltelefon. Vi satt i bilen då, så min sambo svarade på högtalaren. Det var en av hans bästa kompisar, som efter lite småprat om annat säger att han minsann sett att "...din tjej har startat en blogg". Min sambo skruvar lite på sig bakom ratten innan han svarar. "Jaa, jo, det är väl kanske lite pinsamt men hon gillar det...". "Pinsamt??!" gastar vännen i andra sidan luren, "det är väl inget pinsamt, det är ju SKITCOOLT!!". (By the way R., du vet vem du är, tack för dom orden! ;)

Så från detta har vi på bara några dagar kommit till en punkt när jag hör ett klart missnöje från min blivande make när jag inte hunnit posta ett blogginlägg på hela dagen. Intressant utveckling. Mycket intressant. 

Till sängs med Harry och Mickey

Jag och Lillbamse kikar in en kortis för att säga godnatt. Nu ska jag lägga mig tillrätta bland kuddarna och läsa deckare, det bästa jag vet. Michael Connelly är en gammal favorit, jag älskar hans böcker och tycker alltid att dom är spännande. Sen kan dom variera från "bra" till "nagelbitarfuckinglysande". Poeten var ju t ex fantastisk, medan Fågelskrämman var okej. Denna boken Prövningen är den första där karaktärerna Harry Bosch (råbarkad kriminalare) och Mickey Haller (hårdkokt försvarsadvokat) samarbetar runt ett case. Jag har inte kommit så långt i den men det känns som att den här kan tillhöra nagelbitarkategorin... :)

Hoppas ni alla får en rofylld natt med välförtjänt vila, så ses vi imorgon igen!

Kärlek

Vet ni varför dom här bilderna är så speciella för mig? Jo, för att dom togs precis innan jag skulle springa iväg på en date för snart fyra år sedan. Eller date och date - en träff, för det var inte något mer än så. En bekant som jag hade träffat ett par gånger då jag hjälpt honom med att förbereda sig inför ett prov han skulle göra. 

Han hade planer på att bli pilot, och i mitt yrke har jag jobbat en hel del med neuropsykologisk testning och andra typer av arbetspsykologiska test, så han använde mig som bollplank för att förbereda sig. Efteråt sa han att han ville bjuda mig på en bit mat eller en drink som tack för hjälpen. Inget konstigt med det, men heller ingenting mer. Sen slumpade det sig så att jag aldrig hade tid när han hörde av sig, jag minns bland annat att jag fick ett sms när jag satt i en taxi i New York - kunde jag ses påföljande kväll? Nej, det kunde jag såklart inte. Så när vi till slut skulle träffas igen hade det nästan hunnit passera ett år.

Jag var försenad som vanligt, och sommaren i Stockholm 2010 var otroligt varm. Jag hade legat på en filt i Vasaparken och solat hela dagen, och var lite rödbränd i hyn. Jag kommer ihåg att jag svettades redan när jag hoppade på tunnelbanan vid St Eriksplan där jag bodde på den tiden, sen tog jag fel uppgång när jag skulle kliva av vid Östermalmstorg så jag fick halvspringa ett par hundra meter extra för att komma till Brasserie Godot på Grev Turegatan där vi skulle ses.

Jag minns precis som om det vore igår när jag närmade mig barens uteservering, jag såg honom på långt håll i chinos och vit skjorta. Han var brunbränd och håret solblekt, ärmarna på skjortan var uppkavlade. Han hade varit och seglat i skärgården och kommit tillbaka till stan bara någon timme dessförinnan, och just så såg han ut - som om han fortfarande hade den salta brisen omkring sig och havet glittrandes i ögonen. 

När jag ser på dessa bilder letar jag efter tecken på att jag hade en föraning, jag söker efter spår i mitt ansikte av att jag kände på mig att efter den där kvällen skulle ingenting bli sig likt. Jag tycker att jag ser dom, att jag ser en förväntan och en spirande glädje över vad som komma skulle. Glädjen över att möta den där personen som gör att du blir den bästa versionen av dig själv. Personen du aldrig mer vill leva utan.

Men jag vet att jag efterkonstruerar. Jag hade ingen aning. Och på ett sätt är det nog det som gör att jag älskar dessa foton. Som snapshots av själva livets oförutsägbarhet. Du har ingen aning om vad som väntar runt nästa hörn, i nästa minut. Lyckan kan vara närmare än du någonsin anar. När du möter den, vårda den. Men framför allt -
njut av den.

Fancy a bath?

Även om jag trivs med att min garderob har en touch av burlesk madame-känsla, så står det i bjärt kontrast till hur jag vill ha mitt badrum. Förutom det självklara (att ett badrum för mig alltid ska vara i det närmaste kliniskt rent och fräscht), så vill jag ha det plotterfritt och avskalat. 

Min garderob är en plats för kreativitet och fantasi - mitt badrum ser jag mer som en funktionell oas. Funktionellt på så vis att allt är extremt genomtänkt och var sak har sin bestämda plats i en låda eller i ett skåp, dvs allt du behöver finns men det syns inte. En oas på så vis att den där avskalade rena ytan gör mig lugn, ett ställe för en njutningsfull stund (vilket jag anser att det ska vara när man piffar till sig på morgonen eller rengör sig inför kvällningen).

När vi köpte vårt hus och renoverade det så var det inget svårt beslut att offra ett halvt sovrum för att göra masterbathroom stort och rymligt. Jag hade önskemål om ett spatiöst bubbelbad där vi hade två bekväma sittplatser, en separat inglasad dusch och ett stort handfat. Från början hade vi tänkt sätta in en kommod med två handfat, men sedan förälskade jag mig i ett mastodonthandfat från Hafa som vi valde istället.

Även om jag gillar avskalade badrum så är jag samtidigt inte ett fan av den industriella stilen. Det blir för asketiskt för mig, jag prioriterar bekvämlighet, förvaring och funktion. Jag föredrar helt klart ljusa badrum med vitt porslin, även om jag har sett varianter av svart eller grå sten som jag gillat. Vi var nära att lägga in ett grått blankpolerat stengolv istället för dom ljusa, matta klinkers i sandfärg som vi nu har. Det var min sambo som fick avgöra i den frågan, och varje gång jag går in i badrummet så sänder jag honom en tacksam tanke - den matta ytan är len som sammet under mina bara fötter, otroligt skönt...

Som sagt - för mycket krimskrams i badrummet är bannlyst hos oss, men tända ljus under härliga bad är ett måste. Likaså finns lugn och stillhet representerat i olika Buddhafigurer.

Nu är det dax för sängen för mig, sov gott alla fina där ute i cyberspace! :)

Att glädjas åt det lilla!

Idag möttes jag av något fantastiskt trevligt på jobbet. En kollega till mig (som normalt aldrig pysslar med sånt) hade målat naglarna i en underbart rosakorallig nyans. Även om jag inser att detta nu inte var gjort enbart i syfte att glädja mig (jag är inte fullt så självgod även om så kan tros ;), så kan jag ändå konstatera att den där glassiga färgen förgyllde min dag - det var hon som inspirerade mig till att börja blogga, och nu har jag inspirerat henne att måla naglarna. Att jag sen fick henne att ställa upp på en liten posering för bloggen var ju ännu mer fantastiskt. Notera färgmatchningen med tröjan, mina vänner.

Jag blev lite småretad i lunchrummet idag för min glam-blogg. Det är sånt man får räkna med när man ska fylla 39 och lägger ut bilder på sig själv i olika håruppsättningar, så det bjuder jag mer än gärna på. Men jag gick faktiskt ganska länge och funderade på om man verkligen kunde ha en blogg och samtidigt behålla sitt anseende som seriös yrkesutövare i ett jobb som ställer såna krav som psykologyrket faktiskt gör. Jag inser att det kanske inte är helt okontroversiellt. 

Som ni märker bestämde jag mig för att livet är för kort för att inte våga. Jag tror att man i mesta möjliga mån ska försöka fylla sin tillvaro med handlingar, saker och människor som gör en lycklig, och jag kom fram till att det här var något som jag skulle tycka är roligt. Och så länge du inte gör någon annan illa med dina val, så anser jag att den där roligheten i sig är ett argument som räcker ganska långt...

För att fortsätta på nageltemat, så kan jag meddela att jag själv testat en brun nyans nu i två dagar. Färgen från Mavala heter Espresso och resultatet blev jättefint tycker jag. Jag har en väldig crush på mörka nagellack just nu, men sånt där går lite i perioder och påverkas nog också av årstiden. Fast på torsdag ska jag gå och göra fransk manikyr, det är en klassiker jag alltid varvar med och som jag alltid känner mig fräsch i.

På fötterna idag hade jag ett par favoritboots, det är nåt med färgen som jag älskar - en ljusgrå kall nyans som i butiken direkt påminde mig om häftmassan som jag satte upp planscher på Don Johnson och New kids on the block med för cirkus tjugofem år sedan. :) Hur som helst - snygga och sköna är dom, favvostövletterna!

Ha det fint så tittar jag nog in igen lite senare!

Insomnia by choice

Jag har alltid älskat nätter, alltid varit nattmänniska. Jag vet var jag fått det ifrån, då mina föräldrars hus alltid var det sista att släckas ner, oavsett vilken gata vi bodde på. Jag är övertygad om - och mig veterligen så finns det nu också respektabla studier som visar på detta - att olika människor har de facto olika dygnsrytmer inprogrammerade i sin läggning. Morgonmänniskor vill givetvis alltid hävda att detta är struntprat, lite nedlåtande får man höra kommentarer från dom om att det handlar om karaktär. Den som menar att han funkar bättre framåt kvällen får tillbaka att det egentligen handlar om bristande disciplin, kvällsmänniskor är bara lata individer som vill bortförklara sig. En sak är säker - tävlar vi i präktighet så tar morgonmänniskorna hem priset utan konkurrens...

Min initiativförmåga och min kreativitet är alltid som störst på kvällen. Då plötsligt får jag lust att göra alla dom där sakerna som jag får streta med att få gjort under dagtid. Jag minns så väl för många år sedan när jag studerade och hade ett mer tillåtande schema. Vid tre på natten hade jag storstädning och var i full fart med att dammsuga. Genom fönstret ser jag plötsligt att min granne Gert står och tittar på mig och skakar på huvudet. Han var bagare och på väg till jobbet vid denna tid, han hade redan sovit sina åtta timmar. Nu kan hans stirrande även ha hängt ihop med min udda klädsel vilket för tillfället denna novembernatt var en bikinitrosa och en sportbh (vem blir inte varm när man städar?), men jag är övertygad om att hans huvudskakning och skeptiska min avsåg mitt val av tidpunkt för denna aktivitet.

En spännande upptäckt jag har gjort, som i sig är ett belägg för detta med inbyggda dygnsrytmer, är att jag alltid är extremt trött tidigt på morgonen. Och detta - trumvirvel - OAVSETT hur många timmar jag sovit. Så det här att om jag lägger mig klockan åtta på kvällen så kommer jag att vara pigg vid halvsju på morgonen, nope, det händer inte. Och ja, jag har faktiskt testat under en så lång period som ett halvår i sträck. Didn´t work. Däremot var jag oförskämt pigg påföljande kväll, intressant nog... Så följaktligen har jag kommit fram till att jag lika gärna kan utnyttja kvällarna, om jag ändå kommer att vara lika trött imorgon bitti. Då känns det i alla fall meningsfullt.

Detta med kvällspigghet är inte heller något som premieras i vårt samhälle. När fick jag höra sist att jag var så duktig för att jag orkade vara uppe så sent...? När jag jobbade i hotellbranschen i Spanien så gjorde jag nattpass ibland i början av min karriär. Jag minns hur mina kollegor varnade mig när jag gick på mitt pass som började kl 24 och slutade åtta på morgonen: "Oh, akta dig vad trött du kommer att vara runt kl 4-5, då vill man bara gråta och springa hem". ??? Jag förstår än idag inte vad dom talade om. Jag hade jättetrevligt på jobbet när jag arbetade natt, om jag var färdig med mina uppgifter vid 5-snåret (då mina kollegor stoppade in tandpetare i ögonen) så satte jag mig och läste böcker, det var ju helt underbart lugnt och tyst.

Överhuvudtaget så passade nog livsrytmen runt Medelhavet bättre ihop med mig - affärerna var öppna till 22 på kvällen, kom du till en restaurang innan kl 21 för att äta middag blev restauranginnehavaren stressad och sur, och jag trivdes som allra bäst dom år jag bodde 10 meter från en dygnetruntöppen bar. Jag kände någon sorts gemytlig trygghet i att veta att när helst på dygnet jag hade lust kunde jag dra på mig ett klänning och ett par flipflops och gå ut och skåla i Baileys med någon vaken vilsen själ, för alltid satt där någon.

Och det här med att få sova på dagen, finns det något mysigare?? Ljud har aldrig stört mig, är det väldigt genomträngande sätter jag in ett par öronproppar. Snarare blir surret av liv utanför fönstret som en vaggvisa att somna till, jag kommer till ro av ljudet av andras aktivitet. Av tryggheten att veta att livet fortgår där ute alltmedan jag sover.

En donut...

...nej, tyvärr inte i magen men däremot i håret :) Vad tycker ni om detta enkla frisyrknep? Jag har fått för mig att tjejer gillar det bättre än killar, då vi tycker att det är ett snabbt och lätt sätt att se fixad ut, medan en kille en gång sa till mig att det såg ut som en parabolantenn på huvudet, haha... Parabol eller inte, jag gillar det!

Nu finns det donuts till håret i varje accessoarbutik, det senaste året har det blivit väldigt trendigt. Själv har jag en av dom större varianterna, då jag har ganska långt och relativt mycket hår, men det finns ju i alla möjliga storlekar och jag kan nästan tycka att dom lite mindre egentligen är finare.

Som sagt så har etta blivit inne ganska nyligen, men jag kan meddela att jag sen superlänge gjort min egen variant på frisyren, fast då med hjälp av hårklämmor. Det har varit min inte-orka-tvätta-håret-lösning då jag ändå behövt se piffig ut. Kolla nedan, så ser det ut när jag gjort en donut utan donut, så att säga...

På ett sätt tycker jag egentligen bättre om den varianten, den är lite slarvigare på ett snyggt vis och det blir mer liv i håret. Men ombyte förnöjer. Jag får ofta komplimanger och frågor när jag har har denna - som folk tror - avancerade håruppsättning. Men det är inte svårt alls, kanske kan jag göra en tutorial om ni vill se hur man gör?!

Ha det fint så ses vi lite senare, nu ska jag ställa mig och stryka lite tvätt här hemma! A woman´s gotta do what a woman´s gotta do... ;)

Perfect sunday

Idag har varit en fin dag, jag och min darling har haft en riktig mysdag. Vi kom i säng rätt så tidigt igår, så idag var vi uppe i god tid och har hunnit med massa. Vi började med långfrukost, sen satte jag mig och jobbade lite medan han läste. Därefter spenderade vi flera timmar ute i trädgården och gick en promenad och tittade på alla nybyggda villor som poppar upp lite varstans här i våra trakter. Det känns så lyxigt att ha dessa vackra nybyggen nära men inte för nära - vi har ju turen att äga ett gammalt hus och därmed en gammal tomt, numera är det inte tillåtet att bygga hus så nära vattnet som vi bor. Jag ser fram emot sommaren, då ska jag lägga ut en filt på vår brygga och ligga där och läsa böcker.

Idag kändes det igen som att våren är i antågande! Jag hade bylsat på mig för att inte frysa, men blev faktiskt lite för varm i min täckjacka. Det är ett gott tecken! :)

Sen fixade vi och trixade i sovrummet - det är inte riktigt klart med nya sänggaveln, jag ska visa er när det är färdigt men ååh vad nöjd jag är redan! Som avrundning tittade vi på film och åt Häagen-Dazs, en perfekt söndag med andra ord.

En lakans-snabbis

Jag fick frågan var våra fina lakan kommer ifrån, så det tänkte jag visa er! Det är en kollektion från Hemtex som heter Arc of Scandinavia, ganska mycket marina influenser så har man t ex en sommarstuga i skärgården så kan man verkligen gå all in här.

Men även fast vi har sjötomt och min kille älskar segling så vill jag inte gå föör mycket åt det hållet, så dom jag valde är lite mer diskreta men med en fräsch känsla. Lakanen är gjorda i percale kvalitet, annars köper jag gärna satinvävd bomull då jag tycker det är skönt mot huden men efter att nu ha provat percale så kan jag säga att man sover alldeles förträffligt mellan dessa också! :)

                       

Andra små detaljer i vårt sovrum; klockan som är superfin tycker jag fick jag av min sambo, ramen med fotot på den lilla flickan i 50-talsoutfit hittade vi i huset. Tycker hon är så söt, liknar dom bilder jag sett av min mamma när hon var barn. Därför får hon stå på mitt nattduksbord, har somnat många gånger tittandes på henne, undrandes vem hon var...

Bakom MIN dörr. Eller: where all the magic happens.

Det här, mina vänner, är en speciell dörr. Går jag in genom den blir jag glad, no matter what. Förutom att utrymmet där bakom är min oas, så är det också en ständig påminnelse om min mans kärlek - han vet vad jag älskar och han låter mig få det. När vi började renovera denna gamla kåk så föll det sig ganska givet vilket rum som skulle bli master bedroom. I detta rum skulle vi även bygga in garderobslösningar åt oss bägge. För att göra en lång historia kort, så eeh... VÄXTE min garderob betydligt alltefter resans gång så att säga. Jag flyttade ut markeringen för var väggen till min walkincloset skulle gå allt längre och längre, vilket självfallet lämnade mindre och mindre yta kvar till själva sovrummet. Min blivande makes enda kommentar till detta var att "älskling, se till att få en sån garderob som du alltid har drömt om". Inte ett ifrågasättande, inte ens ett litet höjt ögonbryn. Det som är viktigt för mig är viktigt för honom, och det är ett av alla oändliga skäl till varför jag älskar honom så mycket.

Är inte själva dörren ljuvlig förresten?? Vi hittade den i ett av de tillhörande uthusen på gården, först tänkte jag låta den målas vit men sen när den kom upp så förälskade jag mig i den diffusa nyansen och skavankerna som tillfogats efter hundra års användande, så nu får den förbli som den är.

Häng med på en liten sneak peek bakom den!

En bild ska ju säga mer än tusen ord, så nu har ni nog förstått ett par tusen gånger om hur mycket jag uppskattar min lilla budoar. I min garderob ryms både dyrt och billigt, gammalt och nytt, användbart och mindre användbart - ibland har jag köpt plagg eller skor jag inser att jag kanske aldrig kommer att bära men jag blir förälskad i färgen, formen eller att det glittrar...

Jag har t ex en rosa chiffongblus med volanger i flera lager som jag köpte i Spanien för många år sedan. Redan då påminde den en aning om en blandning mellan ett duschdraperi och en marsipanros, jag har använt den en endaste gång och ändå älskar jag den. Det här låter förmodligen inte klokt, men jag tar fram den ibland och tittar - bara tittar - på den, och det fyller mig med välbehag. Färgen liksom förhäxar mig, kan inte få nog av den.

I övrigt har jag själv noterat att i min garderob har jag också en mycket större tolerans för "plotter" - överallt annars i mitt hem vill jag ha det lugnt för ögat - men i min WIC så blandas små personliga minnessaker jag fått från betydelsefulla personer i mitt liv (som t ex fjärilen ovan från fina Jannika!) med tavlor i flådiga guldramar. Saker som är jag helt enkelt. I en salig, härlig, gnistrande blandning.