Jag känner mig lite... melankolisk idag. Vet inte riktigt varför, har egentligen ingen anledning då helgen har varit alldeles ypperligt trevlig. Ändå kom känslan smygande framåt kvällningen, inte så att jag känner mig ledsen eller nåt utan bara lite... fundersam. Lite nostalgisk kanske, utan att riktigt veta varför.
Ibland kan jag tycka att livets gång, när man blickar tillbaka, nästan kan ge en svindel. Så mycket man har gått igenom, så många platser man har levt på, så många människor som stått en nära i perioder för att sen försvinna. Har man dessutom som jag bytt land och världsdel på vad man kallar hemma, gått från en sorts livsstil till en helt annan, ja, då infinner sig den där känslan ibland. Känslan av att både vara hemma, men på samma gång så oändligt långt bort.
Ibland känns det så märkligt hur livet på en plats bara kan fortsätta fastän man själv inte längre är där. Hur solen kan gå upp, en stad vakna till liv med alla dofter, röster och trafikljud - allting likadant som det alltid har varit bara det att jag inte längre drar på mig linne och kortbyxor, sticker fötterna i ett par flipflops och skyndar över till närmsta supermarket för att köpa färskt bröd och El País. För jag är ju inte där.
Det är enormt berikande att ha levt i ett annat land, på en annan kontinent än där man är född. Det är en lyx att finna kärlek till en plats, till ett annat folk, att bli ett med deras språk och deras kultur. Men det är också från och med då som du alltid går med tudelat hjärta, står med en fot i ett land, på en plats, och med den andra i ett annat.
Kommer ni ihåg den gamla filmen "The Beach" med Leonardo Di Caprio? Filmen i sig var egentligen ingen höjdare vad jag minns, men en scen i slutet gjorde ett enormt intryck på mig för den satte liksom ord på mina känslor av att vara kluven. Det var det där fotot som någon tog under tiden dom bodde på ön, och sen skrev "Parallel Universe" undertill. Precis så känns det ibland. Som att jag har levt i två parallella universum.
Två parallella kärlekar.
4 kommentarer:
Lite gammal hederlig söndagsångest kanske? Hoppas det gått över nu.
Rock Bottom: Idag känns det helt klart bättre, tack gulliga du! :) Man ska passa sig för söndagar, haha... ;)
Den där känslan kommer ibland, vet inte riktigt varför. Men helt klart är det bra att reflektera att det inte bara är vi som lever här och nu, utan att livet rullar på för alla i olika världar och det måste vara härligt att levt i en annan kontinent och få uppleva hur det ser ut där. Man blir nog mer lyhörd och eftertänksam till sitt egna liv.
Ha en bra måndag.
Kram helena
Helena: Så sant det du skriver! Det är ju bra att behöva reflektera ibland, och att även blicka utanför det som är ens egen tillvaro just för stunden. Man blir lätt för självfokuserad annars, med risk för att då tappa perspektiv...
Ha en jättefin vecka,
Varm kram!!
Skicka en kommentar