Idag ringde min kille mig och frågade i lite missnöjd ton: "varför har du inte postat nåt inlägg på bloggen??". "Eeh, jag har inte hunnit", svarar jag förvånat, "jag har ju jobbat hela dan och sen har jag varit på manikyr och liten shoppingrunda med en väninna..." "Humhum", blir det korta svaret. Fortfarande lite missnöjt.
Min sambo är min kompletterande hälft här i livet, men detta innebär då också att vi är just kompletterande i väldigt mycket - med andra ord olika. Medan jag generellt sett är ganska ohämmad, luststyrd, oblyg och pratglad så är han karaktärsfast, strukturerad och framför allt diskret. Han är en sån där person som inte har någon wall på facebook och ungefär ETT profilfoto i albumet, gärna en anonym bild med solglasögon. Han klär sig helst i Hugo Boss, Prada och Ralph Lauren, men bannlyser alla plagg med för stora loggor - kvalitet ska kännas men inte synas för mycket. Som sagt mina vänner - höjden av diskretion.
Och så startar jag en BLOGG. Ja ni fattar ju. Men underbar som han ju är så säger han med kärlek i rösten att om jag tycker det är roligt så är det klart att jag ska ha en blogg. Att han tycker att bloggar är fånigt och höjden av illa dolt bekräftelsebehov ska jag inte bry mig om. Det gör jag såklart inte heller, utan startar min blogg men lovar honom dyrt och heligt att han aldrig ska behöva synas i den. Och säger även att jag inte räknar med att han ska läsa den heller.
Men ganska snart kommer indikationer på att han faktiskt gör det, läser den alltså. Så småningom kommer även små meddelanden till min mobil när jag har postat ett inlägg, där han skriver att han tyckte texten var fyndig eller fotona fina. Jag anar att en konvertering är på gång...
Härom dagen ringde min sambos mobiltelefon. Vi satt i bilen då, så min sambo svarade på högtalaren. Det var en av hans bästa kompisar, som efter lite småprat om annat säger att han minsann sett att "...din tjej har startat en blogg". Min sambo skruvar lite på sig bakom ratten innan han svarar. "Jaa, jo, det är väl kanske lite pinsamt men hon gillar det...". "Pinsamt??!" gastar vännen i andra sidan luren, "det är väl inget pinsamt, det är ju SKITCOOLT!!". (By the way R., du vet vem du är, tack för dom orden! ;)
Så från detta har vi på bara några dagar kommit till en punkt när jag hör ett klart missnöje från min blivande make när jag inte hunnit posta ett blogginlägg på hela dagen. Intressant utveckling. Mycket intressant.
2 kommentarer:
Hallo snygging!!
Du vet, hur anonyma & diskreta våra män än är, så följer dom med på våra bloggar ;)
Min make är som din i stora drag, men han håller sig alltid uppdaterad på vad jag skriver.
Eftersom jag är väldigt mycket av mig själv & inte alls tycker att man måste vara så himla neutral, så händer det att han säger -Kära, det du skrev där kanske du skulle moderera liiiite. Haha, nu har jag bloggat i 7 år, så han har väl lärt sig att ibland skriver frugan på kanten men det går som regel bra. Mina läsare känner mig ;)
Gillar din blogg skrapt av någon anledning, så jag hoppas du fortsätter.
Kram sessan
Det som slår mig direkt när jag läser din kommentar är att vad SPÄNNANDE att dessa lugna, diskreta män fastnar för såna färgstarka, utåtriktade kvinnor som oss! ;)
Men det kanske är sant det där med att motsatser attraheras?! Om bara dom där mer grundläggande värderingarna stämmer överens så tror jag att det är uppfriskande med olikheten... :)
Så KUL att du har hittat hit, klart vi ska fortsätta att följa varandra! Kram fining!!
Skicka en kommentar