fredag 28 februari 2014

Shopping, sjukdomar och choklad



Egentligen skulle jag just nu har suttit i goda vänners lag på en AW och skålat i mousserande vitt vin. Tyvärr fick jag dock ändra planerna och styra kosan hemåt mycket tidigare än önskat - jag har en sjukdom som för det mesta låter mig leva ganska som vanligt, men ibland ryter den till och vill vara med och styra. Även om jag brukar ignorera den så mycket jag förmår, så får jag ge mig ibland - och idag var en sån dag.





Eftersom människan är till naturen nyfiken så vet jag att ni nu undrar VADDÅ för sjukdom, så jag drar en snabbversion så ni känner er informerade. Sen lämnar vi den, för jag hör till dem som tror att ju mer fokus du har på något i ditt liv desto mer utav det får du. Därför försöker jag alltid välja att styra min uppmärksamhet och mina tankar till sånt jag tycker om - ända sedan jag var barn har mitt motto varit att alltid försöka se det positiva i allt som sker. 

I vissa situationer är det mycket svårare att göra än i andra, men det är också dom gångerna som det är desto viktigare att försöka. Jag tror att det är en del av vår livsuppgift; att försöka finna acceptans för dom prövningar vi utsätts för och hitta sätt att hantera dom utan att det sker på bekostnad av våra inre värderingar - utmaningen när man går igenom svåra perioder och mår dåligt är ju att att ändå orka ställa sig frågan: Vilken sorts människa vill jag vara? Och sen sträva efter att uppnå det, no matter what. Att alltid behandla andra som man själv vill bli behandlad.





Men men, nu ska jag sluta vara Dalai Lama för resten av kvällen, jag lovar... ;) Innan jag kommer in på andra världsligheter så kommer här då en liten resumé av min hälsostatus! Jag har en komplicerad version av en genetiskt betingad ögonsjukdom som heter Salzmann´s Nodular Corneal Degeneration (kort och smiddigt namn va?!). Kortfattat så innebär det självuppstående förändringar på hornhinnan som ser ut som små suddiga moln om man tittar nära.

I dess ursprungliga form så ska inte sjukdomen orsaka så mycket smärta men jag har en avvikande variant som inte följer några regler tycks det som. Alltid när jag är på sjukhuset så ropas alla läkarpraktikanter in för att titta på mig och så får jag sitta där och känna mig som ett freak ett tag, men jag tänker att dom lär sig mer om ögonsjukdomar och jag lär mig mer om ödmjukhet så jag härdar ut.

När jag var på Ögonkliniken för två veckor sedan hade jag en manlig sköterska som berättade att han jobbat på avdelningen i 28 år men aldrig träffat en patient med detta syndrom, han hade bara läst om det. Han blev så fascinerad att han blev alldeles fipplig med mikroskopet, vilket medförde att undersökningen tog dubbelt så lång tid som den brukar...

Nu kompliceras detta dessutom av att jag även haft en annan ögonsjukdom som jag har opererats för tre gånger (sk Pterygium) och att jag av dom operationerna har fått sk keloidärr i ena ögat. Eftersom jag misstänker att jag har tappat alla vid det här laget utom möjligen mina medicinskt skolade läsare, så ska vi lämna detta ämne nu. Men det som händer när jag får så där djävulskt ont som idag och måste gå hem från jobbet, är att hornhinnan spricker och små, små sår uppstår. DET. ÄR . INTE. SKÖNT. 





Så nu har jag legat med en ispåse på ansiktet några timmar, och känner mig i alla fall liiite bättre. Och tur är väl det, för ikväll får jag finbesök av syrran som stannar över helgen! Kulkul.

Väskan och dom snygga pjucksen ni ser på bilden köpte jag igår, riktiga fynd! Jag brukar inte handla varken skor och särskilt inte väskor på HM, då jag oftast tycker att dom känns lite plastiga och taffliga i kvaliteten. Men just den här väskan såg jag redan i höstas men då i en mörkgrön färg, och egentligen borde jag alltid lita på min välutvecklade shoppinginstinkt men just då gjorde jag inte det så jag köpte den inte. 

Detta har jag självfallet grämt mig över ända sen dess varje gång jag har sett den där snygga väskan i något sammanhang. Men nu stod den alltså där på HM i två fräscha vårkulörter och ropade på mig, så nu slog jag till direkt! Den fanns även i svart, men den var inte intressant för mig, trots att den också är fin. Däremot tvekade jag lite mellan en ljust babyblå och denna puderrosabeiga variant, ni ser ju vilken det blev och jag känner mig mycket nöjd med den.



Övriga bilder visar lite smått och gott av livsnödvändiga ting som fick följa med hem igår - Loréals läppstift i färgen 257 som jag bara måste ha tillgängligt jämt annars får jag abstinens, det röda nagellacket (också Loréal) valde jag eftersom jag är sugen på en djupröd, lite mer "mogen" nyans. "Jäkligt övermogen" var min väninnas kommentar, hon är betydligt rockigare i stilen än jag och ansåg att detta var ett nagellack för mormor.

Bomullsrondellerna med inbyggd peelingeffekt har jag inte testat tidigare, men tycker att det låter som en lysande idé om dom funkar! Jag återkommer med en recension. 
Slutligen det bästa vårdande läppbalsamet på marknaden, Niveas Pearly Shine. Det använder jag nattetid för extra kyssvänliga läppar. ;)

Nej, hörrni, nu ska jag ta mig ner till köket och leta upp dom här som jag gömt i ett skåp (är man sjuk så är man...):




Ha en härlig fredagskväll, vi ses snart igen!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ach, I so wish I could speak your language!

LIFESTYLE and INTERIOR by Sessan sa...

Du skriver ju så bra att man faktiskt inte trillar av, å lägg då till att jag har adhd & då vet ju självklart du att jag skulle ramlat av vid de första raderna om det inte hade vart intressant ;)

Jag tror vi är lite lika allt. Jag lever själv med kroniska smärtor varje dag & har samma filosofi som dig. Jag kan inte ge det luft då äter det upp all min energi, så nådelöst fokus på allt det fina i livet är mitt mantra.

Dalai lama är en big time förebild, så fortsätt skriva i hans anda.

Hoppas du har en mycket bättre dag idag & att smärtorna håller sig i schack.

Kramar från Sessan i Norge helt på gränsen till vackra Västkusten :))

Glamour-Psykologen sa...

Ooh Tabitha, only for you I would almost consider start writing in english! ;)

Glamour-Psykologen sa...

Sessan - haha, ja en sån kommentar från en adhd-person är en fantastisk komplimang, så TACK snälla!! :)

Så härligt att hitta andra med lite samma livsfilosofi, det känns kul tycker jag. Måste sätta mig ner en dag å läsa din blogg lååångt tillbaka för att se hur sjuttsingen du hamnade i Norge?! Blir spännande läsning... ;) Kram på dig!

Junitjej sa...

Jobbigt med sådan sjukdom!

Så snygg väska!