Pain in the ass, sorry, EYE-day

Idag är en sån där pain-in-the-eye-dag tyvärr. Men det har funkat ganska bra ändå, man får göra den till det bästa som går - det ska mycket till för att jag ska boka av uppdrag eller patienter. Men det blir lätt lite komiskt ibland, när mina ögon börjar rinna sådär okontrollerat. "Nog för att din historia är sorglig", kan jag behöva säga till min patient, "men det är faktiskt inte så att jag sitter här och gråter!". Sen garvar vi lite åt det, åt den gråtande psykologen. Och sen är det överspelat, sen kan vi koncentrera oss på det som är viktigt igen. 

Idag hade jag ett möte ute på ett företag där jag ska hålla ett antal utbildningar, något jag gör ganska frekvent i mitt jobb. När man kommer ut sådär så blir det ofta så att jag visas in i det största och mest representativa mötes- eller konferensrum företaget har att tillgå. Mycket trevligt, naturligtvis. Men - det innebär nästan alltid utan undantag även det LJUSASTE rummet. Det med störst fönster och bäst belysning. Aj aj aj.

Nuförtiden är jag såpass trygg i mig själv att jag direkt går och släcker taklamporna, drar för gardinen om det finns nån sån och sen, lite snabbt, förklarar läget för alla närvarande. Att jag har en vampyrsjukdom som gör att jag brinner upp och blir till aska i ljuset. Ungefär. ;)

Så sammanfattningsvis kan vi konstatera att det blivit solglasögon varje möjlig sekund. Och i kategorin "möjlig" så ingår inte mina möten eller mina patientsamtal - jag har faktiskt testat det någon gång när det var riktigt krisigt, men det funkar inte. Ögonkontakten är så viktig, vi kommunicerar ju så mycket via vår blick. Och utöver det så kände jag mig som ett sånt fruktansvärt ufo att det blev omöjligt för mig att tänka på nåt annat. Det kan nog ha varit den största anledningen till min slutsats att det inte går, nu när jag tänker efter. :)

I övrigt kan jag berätta två saker idag - dels att jag verkligen inser att jag har behov av den frisörtid jag har inbokad nästa vecka, för hello utväxt liksom. Vet inte riktigt vad jag ska satsa på för färg, jag säger varje gång att jag vill ha GULDfärgat hår men jag tycker inte riktigt att vi får till det. Och när min gulliga frisörska ber mig visa bilder på vad jag menar så kan jag inte riktigt det. Jag har färgen i huvudet (på insidan då, tyvärr, inte på utsidan där jag ju vill ha den. Haha.). Aprikost hår tycker jag också är snyggt, men även det är en inte helt lätt nyans. Hmm. Blir kanske vanliga ljusa slingor denna gång.

Sak två jag kan berätta - jag är inne i ett sånt sötsugsspinn att jag då inte sett på dess like. Trots att jag lagade en alldeles förträfflig spaghetti boloñese igår så var jag inte ett dugg sugen på en sån matlåda idag på lunchen. Min kropp ville ha en Dajm, så det fick den. Men herregud, nästa vecka gör jag ett uppryck - hakar ni på?? :)

Fast fram tills dess kan jag väl tillåta mig att ge mig hän åt det här okynnessuget, jag är ju en ganska typisk på- eller av-människa. Eller som en underbar manlig vän till mig (som är om möjligt ännu mer extrem än jag själv) sa - "det är helt enkelt så att vi föredrar EXCESS! Too much of everything, good or bad, pleasure or pain. That´s how we like it!".

Hmm. Kanske det. ;)