Som jag berättat tidigare så är min paroll i köket att det ska vara enkelt och snabbt, och framför allt gott såklart! Jag beundrar personer som liksom ställer sig och gör en matlåda på en torr överbliven torskfilé och några gråa potatisar därför att det "behöver ätas upp", eller ännu mer för att det "är ju nyttigare utan sås". Jag kan inte med att äta tråkig mat om jag inte absolut svälter! Det lägger en grå dimma över hela dagen för mig.
När syrran kom över bjöd jag på en mycket simpel men jättegod pastarätt, knepet här är att köpa bra råvaror med mycket smak - då står den sig för vilken bjudning som helst. Here we go!:
Tortellini med pesto, tomat och mozzarella
Du behöver:
Färsk tortellini valfri fyllning (om du bara väljer sorter som har samma tillagningstid så är ett tips att blanda smaker! Jag använde tortellini med spenat och ricottafyllning, samt med tomat och buffalomozzarella)
1 burk grön pesto (den ambitöse gör såklart sin egen, till dem hör dock inte jag själv...)
Små plommontomater på kvist (snåla inte till det med billiga tomater, tomater rika på smak gör hela skillnaden!)
1 färsk basilikaplanta
Minimozarella
Pinjenötter
Skölj och dela tomaterna på hälften. Koka upp pastan, när den är färdig rör du ner peston. Hiva i tomathalvorna, och sen knoppar du av basilikabladen och blandar ner (spar gärna några till dekoration på tallrikarna). Häll i mozzarellabollarna och ha i riiikligt med pinjenötter. Vänd ihop alltsammans och voilà - färdigt!!
U will love it, I guarantee.
Avnjut sen med ett glas gott vin, här tycker jag att det funkar med både vitt som rött. Vi körde på vitt denna gång.
Själv älskar jag att testa nya viner, just detta fick jag i present av en kär person som själv hade blivit tipsad om hur gott just detta var till mat. Jag håller med, en distinkt smak som jag tycker ni ska pröva! Helt okej i pris också, runt hundringen om jag inte minns fel.
Bon appétit mina finingar!!
9 kommentarer:
Hej! Jag blir lite nyfiken på det som står i din presentation; "...jag kommer berätta om hur det är att leva med en 12 år yngre man". Vad är det mer exakt som är speciellt med det (jämfört med nån som är jämngammal)?
Ha en bra dag!
/AnneL
Hej Anne!
Haha, jag gillar din fråga, för på ett sätt är ju givetvis alla relationer unika oavsett ålder, således är ju vår varken mer eller mindre speciell.
Men jag har märkt att personer i min omgivning faktiskt reagerar när dom får höra att det skiljer tolv år mellan mig och min sambo, och att jag är den som är äldst.
Jag tror inte att det hade blivit så om han hade varit den äldre - när jag var 29 hade jag en kortare relation med en man som då var 54, min upplevelse är att det generellt genererade färre höjda ögonbryn...
Som det är nu så får jag allt från uppmuntrande kommentarer i form av "bra jobbat", "härligt med lammkött" osv, till mer negativa åsikter från personer som undrar om jag verkligen tror att vår relation kommer att hålla "när du (alltså jag) blir äldre"... Intressant!
Sen ska jag väl tillägga att människor som känner oss väl såklart inte säger dylika saker, där tror jag mest att man ser det som att vi matchar varandra otroligt fint i det mesta.
Sen på det personliga planet så är det klart att man i vissa lägen märker av åldersskillnaden på alla möjliga sätt. Jag höll på att få dåndimpen när min sambo inte visste vilka Army of Lovers var till exempel! Herregud. ;)
Kanske påverkar det mig också på ett ytligt sätt, att jag känner att min blivande man ligger efter mig när det gäller åldrandeprocessen, att jag vill hålla mig fin för honom. Men det är svårt att säga till vilken grad det påverkar, för det vill man ju alltid när man älskar någon. Men med handen på hjärtat så tänker jag nog på det ett extra varv, gör en extra ansträngning när det gäller sånt som inverkar långsiktigt på utseende och hälsa.
När det gäller just utseende så är min sambos inställning betydligt mer avslappnad - när vi pratade om åldrande en gång och jag påpekade att jag ju kommer att åldras även utseendemässigt (ifall han nu inte skulle ha fattat det, haha, snacka om tvångsmässig kommentar från min sida! Men hur som helst.) så sa han bara att "man behöver väl inte vara snygg för att ha roligt ihop?!". Vilket ju är så sant så sant. :)
Hoppas du känner att du fick ett någorlunda svar. Kram på dig!
Ps. Lever du tillsammans med någon? Hur ser er åldersskillnad ut?
Gott recept!
Ska prova detta. Det var ju inte heller svårt.
Till helgen blir det pasta, Basta!
Läste din kommentar angående åldersskillnad.
Jag har en 6 år yngre make och även på den lilla skillnaden har jag fått liknande kommentarer från ytliga bekanta och okända. "Är du inte rädd att han lämnar dig för en yngre, fräschare kvinna?!" Snacka om trångsynt.
Min man och jag är tillsammans för att vi älskar och respekterar varandra. Vi vet att med tiden åldras vi och våra utseenden kommer att förändras, men vår kärlek ändras inte p g a det. Vi firade nyligen 15 år som gifta och 20 år tillsammans.
Jag tror inte att din sambo ens har tänkt tanken på att ditt åldrande skulle ha en negativ effekt på hans kärlek för dig. Förresten så åldras ju du med flärdighet och inget annat... ;)
Kram på dig och tack för en härlig blogg!
gud va gott det såg ut :)
Yummi, det där måste jag prova alltså :))
Kram
Tanya - jag håller med dig, förhoppningsvis så har man ju valt och stannar med sin partner p g a kärlek och inget annat... Grattis till 15årsjubileumet! :)
Och ja - kör på pasta! Basta. ;)
Stor kram!
Zara och Sessan - det ÄR smaskigt, testa det! :) Kramkram!!
Åldersskillnad... Vad spelar det för toll egentligen. Verkar göra det gör vissa.
Jag har barn med en 7 år äldre kvinna. Mitt senaste ex är också 12 år yngre.
Passar man ihop med varandra så gör man det.
Själv så letar jag efter en 25-åring nu som gillar att ta det lugnt på kvällar och helger. Gå och lägga sig kl 21 och gå upp kl 4. Haha. Får nog leta ett tag.
Rock Bottom: Helt sant - passar man med varandra så gör man! Inte svårare än så :)
Hmm, en kvällstrött 25åring med tidiga morgonvanor... Vi håller tummarna, hahaha ;)
Skicka en kommentar